bayon

Kansallislaulut:

Kambodža, Nokoreach:
Lyrics in Khmer
 

Transliteration from Cambodian

Som pouk tepda rak sa moha khsath yeung
Oy ben roung roeung doy chey monkol srey soursdey
Yeung Khnom preah ang som chrok Krom molup preah Baromey
Ney preah Noropdey vong Khsattra del sang preah sat thm­r
Kroup Kraung dèn Khmer borann thkoeung thkann.

Prasath séla kombang kan dal prey
Kuor oy sr­may noeuk d­l yuos sak Moha Nokor
Cheat Khmer dauch Thmar kong vong n­y l­ar rung peung chom hor.
Yeung sang Khim por pheap preng samnang robuos Kampuchea.
Moha r­th koeut mien you ang veanh hey.

Kroup vath aram lu tè so sap thoeur
Sot doy am no rom lik koun poth sasna
Chol yeung chea neak thioeur thiak smos smak tam bep donnta
Kong tè thévoda nùng chuoy chrom chrèng phkot phkang pra yoch oy
Dol prateah Khmer chea Moha Nokor
 

Lyrics in French

Que le ciel protège notre Roi
Et lui dispense le bonheur et la gloire.
Qu'il règne sur nos coeurs et sur nos destinées,
Celui qui, héritier des Souverains bâtisseurs,
Gouverne le fier et vieux Royaume.

Les temples dorment dans la forêt,
Rappelant la grandeur du Moha Nokor.
Comme le roc, la race khmère est éternelle,
Ayons cofiance dans le sort du Campuchéa,
L'Empire qui défie les années.

Les chants montent dans le pagodes
A la gloire de la Sainte foi Bouddhique.
Soyons fidèles aux croyances de nos pères.
Ainsi le ciel prodiguera-t-il tous ses bienfaits
Au vieux pays khmer, le Moha Nokor.
 

Lyrics in English

Heaven protects our King
And gives him happiness and glory
To reign over our souls and our destinies,
The one being, heir of the Sovereign builders,
Guiding the proud old Kingdom.

Temples are asleep in the forest,
Remembering the splendour of Moha Nokor.
Like a rock the Khmer race is eternal.
Let us trust in the fate of Campuchea,
The empire which challenges the ages.

Songs rise up from the pagodas
To the glory of holy buddhistic faith.
Let us be faithful to our ancestors' belief.
Thus heaven will lavish its bounty
Towards the ancient Khmer country, the Moha Nokor.

Suomeksi:
Taivas suojelee Kuningastamme
antaa hänelle onnea ja kunniaa
hallitsemaan sielujamme ja kohtaloitamme.
Ainoa, itsenäisyyden rakentajien perijä,
ohjastaa ylpeää vanhaa kuningaskuntaa.
Temppelit uinuvat metsässä,
Muistavat Moha Nokorin loiston.
Kuin kivi on khmer-rotu ikuinen.
Uskokaamme Kambodžan kohtaloon.
Imperiumin, joka haastaa aikakaudet.
Laulut nousevat pagodeista
ylistäen pyhää buddhalaista uskoa.
Olkaamme uskollisia esi-isiemme uskolle,
Jolloin taivas antaa meille hedelmänsä,
ikivanhalle khmer-maalle, Moha Nokorille.
                                    neito Suomi, Maamme:
(vasemmalla Cajanderin käännös, oikealla Runebergin alkuperäisteksti)

1.
Oi maamme, Suomi, synnyinmaa,
soi, sana kultainen!
Ei laaksoa, ei kukkulaa,
ei vettä rantaa rakkaampaa,
kuin kotimaa tää pohjoinen,
maa kallis isien!
Vårt land, vårt land, vårt fosterland,
Ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
Ej sänks en dal, ej sköljs en strand,
Mer älskad än vår bygd i nord,
Än våra fäders jord.
2.
On maamme köyhä, siksi jää,
jos kultaa kaivannet
Sen vieras kyllä hylkäjää,
mut meille kallein maa on tää,
sen salot, saaret, manteret,
ne meist on kultaiset.
Vårt land är fattigt, skall så bli
För den, som guld begär.
En främling far oss stolt förbi:
Men detta landet älska vi,
För oss med moar, fjäll och skär
Ett guldland dock det är.
3.
Ovatpa meille rakkahat
koskemme kuohuineen,
ikuisten honkain huminat,
täht'yömme, kesät kirkkahat,
kaikk'kuvineen ja lauluineen
mi painui sydämeen.
Vi älska våra strömmars brus
Och våra bäckars språng.
Den mörka skogens dystra sus,
Vår stjärnenatt, vårt sommarlju.
Allt, allt, vad här som syn, som sång
Vårt hjärta rört en gång.
4.
Täss auroin, miekoin, miettehin
isämme sotivat,
kun päivä piili pilvihin
tai loisti onnen paistehin,
täss Suomen kansan vaikeimmat
he vaivat kokivat.
Här striddes våra fäders strid
Med tanke, svärd och plog.
Här, här, i klar som mulen tid.
Med lycka hård, med lycka blid.
Det finska folkets hjärta slog.
Här bars vad det fördrog.
5.
Tään kansan taistelut ken voi
ne kertoella, ken?
Kun sota laaksoissamme soi,
ja halla näläntuskan toi,
ken mittasi sen hurmehen
ja kärsimykset sen?
Vem täljde väl de striders tal.
Som detta folk bestod.
Då kriget röt från dal till dal.
Då frosten kom med hungers kval.
Vem mätte allt dess spillda blod
Och allt dess tålamod?
6.
Täss on sen veri virrannut
hyväksi meidänkin,
täss iloaan on nauttinut
ja murheitansa huokaillut
se kansa, jolle muinaisin
kuormamme pantihin.
Och det var här det blodet flöt,
Ja, här för oss det var,
Och det var här sin fröjd det njöt,
Och det var här sin suck det göt.
Det folk som våra bördor bar
Långt före våra dar.
7.
Tääll' olo meill on verraton
ja kaikki suotuisaa,
vaikk onni mikä tulkohon,
maa isänmaa se meillä on.
Mi maailmass on armaampaa
ja mikä kalliimpaa?
Här är oss ljuvt, här är oss gott,
Här är oss allt beskärt;
Hur ödet kastar än vår lott.
Ett land, ett fosterland vi fått,
Vad finns på jorden mera värt
Att hållas dyrt och kärt?
8.
Ja tässä, täss' on tämä maa,
sen näkee silmämme.
me kättä voimme ojentaa
ja vettä rantaa osoittaa
ja sanoa: kas tuoss' on se,
maa armas isäimme.
Och här och här är detta land.
Vårt öga ser det här,
Vi kunna sträcka ut vår hand
Och visa glatt på sjö och strand
Och säga: se det landet där.
Vårt fosterland det är.
9.
Jos loistoon meitä saatettais
vaikk' kultapilvihin,
mis itkien ei huoattais,
vaan tärkein riemun sielu sais,
ois tähän köyhään kotihin
halumme kuitenkin.
Och fördes vi att bo i glans
Bland guldmoln i det blå,
Och blev vårt liv en stjärnedans.
Där tår ej göts, där suck ej fanns.
Till detta arma land ändå
Vår längtan skulle stå.
10.
Totuuden, runon kotimaa
maa tuhatjärvinen
miss' elämämme suojan saa,
sa muistojen, sa toivon maa,
ain ollos, onnes tyytyen,
vapaa ja iloinen.
O land, du tusen sjöars land,
Där sång och trohet byggt,
Där livets hav oss gett en strand,
Vår forntids land, vår framtids land.
Var för din fattigdom ej skyggt.
Var fritt, var glatt, var tryggt.
11.
Sun kukoistukses kuorestaan
kerrankin puhkeaa,
viel lempemme saa nousemaan
sun toivos, riemus loistossaan,
ja kerran, laulus synnyinmaa
korkeemman kaiun saa.
Din blomning, sluten än i knopp,
Skall mogna ur sitt tvång;
Se, ur vår kärlek skall gå opp
Ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp.
Och högre klinga skall en gång
Vår fosterländska sång.